Så länge orkade jag hålla i. Hmpf. Konkurrensen är hårdare än när jag bloggade första gången 2006 kan jag säga. Satsar på att komma igen med full kraft när jag känner att det ger mig någonting. Tills dess vill jag gärna visa min nya undercut! :)
(Likt karikatyren jag har som presentationsbild va?!)
In i tentadimman. Härlig "rast" på lördag för att skriva Högskoleprvet. Kalas.Bjuder på en bild som jag såg i en annan blogg idag. Jag dog nästan av tragikomiken.Kom ihåg att skratta åt dem när samhället/kulturen fuckar med er. Det hjälper!
Idag gjorde jag milen Sub 50 för första gången i i mitt liv. 49:58. Det kändes ju bra förutom att det hade varit roligare att lyckas med på ett lopp eller nånting. Men man kan inte få allt! Det man kan få är en ny hobby, styrketräning. Fokuserar mest på den just nu. Fria vikter is the shit, känns som jag har gjort en klassresa deluxe, klättrat högre i gymhierarkin. Det känns fint när de där tatuerade MC-killarna pratar oberört med en. Inte för att jag ser upp till dem nämnvärt, utan för att de generellt sett inte pratar med små glasögonormar utan biceps. Längtar så mycket till efter nyår, sitter och tjuvpluggar in skelettets delar på latin. Mums! :)
Förresten, vad tycker ni om det här som nick om man ska skaffa Twitter eller något, "Friherrinan Rehncrona". Jag tycker det är fab!
Livet är så vackert.
Jag älskar Christofer så mycket!
Det är med nöd och näppe jag orkar lyfta fingrarna för att skriva och meddela detta - men jag har just varit på mitt livs första träningspass med PT, armar...
...herre min blasfemi!!!
Vilken mjölksyra!
Förväntar mig att vakna imorgon och vara värsta biffen. En riktig "gymkrabba", eller "gymgorilla", ja ni fattar.
(Om nej, Klicka på nästa nämnda namn för vidare förklaring)
Jay Cutler släng dig i väggen.
SÅ vill jag MINST se ut imorgon, comprende?!
(Fast jag kan skippa hitlerfrillan)
Det funkar väl så?
Gör det inte? ;)
Har varit på mitt livs första Pilates-pass och det var kanske det smartaste val av förmiddagsaktivitet jag valt på ett halvår!Glad!Pilates är exakt som fotboll och basket, det är livsbejakande, lekfullt och samtidigt kräver det ett visst allvar. Man måste fokusera på bollen och hämta hem den så fort den slinter. Det enda som hindrar likvärdighet är en ekonomisk fråga. Man vore ju nöjd om det gav samma ekonomiska utdelning att vara bra på Pilatesboll som "fútboll" (skånska för fotboll)...
Själen är andfådd.
Mjölksyratröskeln är passerad.
Vardagen har legat på 93% av max i för många minuter.
Vardagens aborrbacke är passerad och det är dags att rulla neråt.
Det blir självhealing med alla till buds stående medel. Anden får nöja sig med 6:20-fart en tid, så länge som det behövs.
Kommer må så bra om jag gör så!
Testade Les Mills "nya" corepass Cx30 idag.
Har aldrig känt mig så klen och dysfuntionell i kroppen.
Springa fem timmar i sträck, fine! Men lite vanliga jävla utfall med gummiband,
då är jag tydligen körd.
Nu är jag sur.
---
Update
Nu är jag glad!
Ska ta lite PT-timmar. Första redan på onsdag! Bra för att se hur det är att vara den tränande, om jag själv ska bli PT. Det kan ju vara klokt att undersöka ur grodperspektiv, om något upplevs som hotande/läskigt eller annat negativt. Men självklart tror jag det blir i huvudsak toppen!
Kanske blir biff på köpet? :p
Eller i alla fall blir kapabel att klara trettio minuter gruppcoreträning utan att se ut som en smärre freakshow :)
Att springa tre mil är exakt som att ha kvalitetstid med sig själv. Första milen är ett jäkla slit och kan kännas hopplös, tankarna på annat, disken/tvätten eller något annat upphetsande. Men kommer man bara dit så går tvåan liksom av sig själv, sedan väntar trean som är något slags mellanting i svårighetsgrad, men när man uppnår den, så är det garanterat en explosiv, underbar känsla.
Sexualkunskap med Lorena. ;)
---
Fartlek i kuperad terräng igår, mitt favoritpass!
Spinning idag, ska ge allt jag har. Det blir sista mördarpasset.
Imorgon väntar lugn distansträning och styrketräning på medelnivå.
Sen väntar säsongsvila och jag är faktiskt skraj!
Vet att kroppen behöver tid för återhämtning nu, vill vara riktigt, riktigt fräsch inför nästa säsong också.
Kan inte alla som gjort en säsongsvila någon gång berätta hur man gör och hur viktigt det är, dvs om man (vilket jag har, skrytpelle) verkligen gjort en tuff och framgångsrik säsong?! Tips och tricks mottages tacksamt! Alternativ träning? Intensitet på denna? Stick to the plan? Hur gör man?
Känns svårmotiverat. Det är ju så kul att träna hårt :)
Idag fyller Christofer 26 år. I alla fall enligt mig, för idag sker hans presentutdelning. Inte mycket har hänt sen jag lärde känna honom som 17-årig pojkvasker. Möjligen har sviterna från målbrottet en mindre framträdande roll, och så älskar jag honom ännu mer nu än då också, men annars är det lika.
Sen fyller han på riktigt 4:e oktober men då är jag upptagen med annat. Typ, CwWorks, Bodyattack och andra intellektuella högvattenmärken. :p
Vi åker idag istället, till Gävle och tittar på århundradets mest talangfulla humorgrupp "Klungan"! Kommer få träningsvärk i magen! Woho! Ska bli så kul och fint att komma iväg lite också. Det blir sällan semester när man hustlar från dag till dag.
Laddade upp med stegringslöppass imorse. Eller var det tusingar?! Det vette fan. Det var 7x1000 meter i alla fall, men ingen jädra vila mellan.
Nu är jag en mycket långsam löpare, och mitt bekväma tempo är ungefär lika snabbt som pensionärer skriver på tangentbord. Typ 5:40/km.
Så jag körde så här:
5:27
5:21
5:15
5:10
5:05
4:57
4:49
Lite joggande som förspel och kuddmys efteråt. Det var benen som insisterade, själv är jag lite mer sådär "pang på rödbetan".
Tänkte att lite siffror kan få komma in i bloggen för att kontrastera min annars så storslaget poetiska ton. Jag har fler, kolla!
10:30 ska jag på akupunktur hos sjukgymnasten.
19:00 börjar föreställningen.
00:00 kommer vi hem.
04:20 ringde min väckarklocka.
Tur att jag inte kan sova annars hade det här varit receptet på katastrof!
Idag firar jag ett år som löpare! Grattis grattis Lorena, jo man tackar. Visst har jag sprungit/joggat i sju år eller kanske mer, men jag har varit löpare i ett år från och med idag.Märk skillnaden...För ett år sedan promenerade jag upp till en utsiktspunkt ovanför Masesgårdens Hälsohem i Leksand. Jag hade tappat allt. Var utbränd och deprimerad med trasigt huvud deluxe, kroppen var svag och otränad. Kände att allting var meningslöst, att mitt liv var en parentes i universum. Hade kommit till Masesgården som ett slags "bära eller brista"-projekt. Betalt pengar jag inte hade för att på ett klassiskt hälsohem försöka plocka ihop och forma spillrorna av Lorena. Få lust att leva igen. Det kom sig att jag gick upp till den där toppen för att se på utsikten, hela Siljansbygden framför mig, nedanför bland molnen. Jag var högt uppe, solen sken. Det var den 24:e September 2010, där och då fick jag tillbaks elden.Det var verkligen ett magic moment och rusig på livet sprang jag den sex kilmoter långa backen nerför, och det gick precis sådär lätt som jag mindes att det hade gjort när jag mådde som bäst. Huvudet lättare, stolt blickande framåt. En räv sprang vid min sida och jag såg det självklart som ett tecken, han blev inte stressad av mig, jag inte av den.Hela ensamhället och ofriheten rann av mig.Och veckan blev underbar.Yogade, sprang och pratade med människor jag aldrig hade träffat annars hela veckan. Blev ompysslad och serverad livgivande mat, buffé tre gånger om dagen. Kände styrkan återvända mer och mer, löpglädjen oslagbar, rörd av känslan vid varje pass.Hemkommen förändrade jag tillvaron. Från att inte ha kunnat prata i telefon utan att haverera av stress, sökte jag högskola 100%, bestämde mig för att bara genomföra. Träningen byggde upp min kropp och min själ under hösten och jag blev stark och uthållig, mer än någonsin. Kroppen och själen är ett, pluggandet och livets åtaganden, går bra. Jag har en helt vanlig stressig tillvaro, och jag hanterar den! Visst är det inte kul alla gånger, och jag gnäller för jag bryr mig inte om vad folk tycker om att jag gnäller. Men jag klarar det. Och jag gör det bra. Löpningen, och senare även gymträningen, tar ner mig på jorden igen. Läker överbelastningar och stressfrakturer i själen. Att låta göra min kropp så uthållig som möjligt är min livselds fundament.Den lyckan vill jag dela. Att bli fri, tidvis i alla fall, från det här förståelserummet, från ensamhället, att bli tryggare än tryggast och känna en helhet och en skön form av identiteslöshet. Tidslöshet. Senusalismen och magin.Så i vår, 2012 kommer jag utbilda mig till Certifierad kost och träningskonsult. Det kan vara ett ytligt yrke, om utövaren är ytlig. Men jag ska göra någonting helt nytt med begreppet! Har en dedikation som inte får spillas. Får jag inget jobb så får jag i alla fall en utbildning som jag har nytta av hela livet för egen del och förhoppningsvis för de jag älskar. Men jag har innovativa ideér, jag har en plan. Det blir inte "bara" PT-Lorena av mig om jag lyckas genomföra det jag vill!Ville bara berätta.
Firade ettårsdagen som löpare med mitt "eget" Lidingölopp då jag är supersotis på de som ska springa det riktiga denna helg. Fast jag glädjs med dem, speciellt imorse med 32 rätt så snabba kilometer i terrängen. Mycket nöjd. följt av solande och reggaelyssnande, sommarens sista suck. Umgänge med min älskade livskamrat.
Terränglöpning med maken nyss, skitmysigt. Det regnade och var soligt samtidgt. Höstluft. Väldigt låg puls, så man kunde sjunga! Det var en kärleksakt utöver det vanliga det. :)För att i alla fall vara lite hardcore, så jag sprang utan funktionskläder, med skor som är nerslitna så foten tar i marken (fyra år gamla), för stora leggings och bomullströja. Sen duschade jag med bara vatten, utan tvål och sån där skit.Luktar aldrig Chanel No 5 och jag har aldrig rakat benen, men tro mig, ingen skriker skällsord för det, och jag tycker inte att jag är fulare än någon annan. Jag får t o m ligga ibland, men bara på helgen för annars är vi för trötta båda två. ;)
Tydligen är jag med i nya numret av "Runners World". En eminent facktidning som aldrig gör någon hemlighet av vad de står för. Det är en högklassig tidning, faktiskt, får stora prestationångesten när jag ser att jag trängs där inne mellan lättviksskor och Erik Hörstadius!Nu måste jag ju skriva någonting om löpning här också!Hm.Jag funderar ju rätt mycket när jag springer och grejen är att jag precis har skrivit ett fördjupningsarbete på massa högskolepoäng om löpning och i ett ekofilosofiskt perspektiv. Det är sexton sidor ren text. Redigerat och staplat är det förmodligen typ jättestort.Med andra ord är min hjärna lite för full av löpningens filosofi för tillfället för att jag ska kunna ge mer av den här.Så vad säger vi?Kalla fakta;Måndag; 18 kilomter, lugnt, typ 5:40-fartTisdag; 22 kilometer, lugnare ändå, typ 5:50-fartKan inte säga så mycket mer, lugn puls, tänkte på plugget under tiden.Det är nog snart dags för lite säsongsvila.Gör ni det? Säsongsvilar? Är det något att ha?
Tycker det är helgrymt för övrigt att SVT äntligen sänder lite bättre underhållning som "Veckans föreställning"! Förra veckan Mia Skäringer och denna Cecilia Frode. Det är annat det, än när de får Buskis-sjukan eller Pretentiösa opera-sjukan. Står inte ut med någotdera.Vill ha mittemellan, medelintellektuellt, mellanmjölk och gärna någon som inte är He-man. Den enda He-man jag gillar är; Peter Nilsson, livscoachDen 27:e är det dags för Klungans nya föreställning i Gävle!!!
Ligger ute med intervju på www.coltingblogg.com nu. Är jävligt nöjd med samtalet!Christofer - "Om du blir nervös när du snackar med honom, försök bara föreställa dig honom naken"Episkt förslag va?!
Morgonen inleddes med en i mitt tycke, ganska spänstig mil fartlek. Har ingen koll på sträckor eller minuter, spurtade på spontant så fort det kändes segt bara. Övning i att lita på känslan, typ.Nu sitter man här nerkörd i fyra kurser akademisk korvstoppning.
Har varit mer spontan än vad man hinner på en mil också! Äntligen anmäld samt antagen till en yrkesutbildning i vår inom träning och hälsa. Journalisten gick och gömde sig. Det funkar inte, av tusen olika anledningar. En anledning, är min egen hälsa och vilja. Ska man vara en doer eller en dreamer liksom? Ska jag gå runt och inte bli tränings/kostkonsult bara för att det inte har tillräckligt mycket "credd" i mina kretsar av rödstrumpor och kulturtanter? Ska jag gå runt och läsa sönder mig på högskola när det gör en så otrygg? Nej, jag vill inte. jag är hiskeligt trasig redan som 22-åring p g a all stress som drabbar mig när jag går i skolan. Namedropping av symptom känns överflödig, jag har allt.Visst, jag är skitbra i skolan, får bra betyg, lärarnas älskling, plugghästarnas Black Beauty superengagerad och intresserad. Härligt. Fantastiskt!Bara den prekära detaljen, att jag alltid ger mer än vad jag har, jag förmår inget annat. Det är det sociala arvet som regerar i mitt huvud. Jag blir fan mörkrädd, av att tänka på hur jag kommer må om tjugotvå år till, om jag inte slutar försöka leva upp till förväntningar på hur mycket mitt intellekt ska behöva rymma.Att "bli något" är inget jag eftersträvar här i livet. Det jag vill, är att kunna leva på ett sätt så att jag slipper sitta och ångra hela grejen, när jag ska dö...
Det är med stolthet jag kan rapportera både en lyckad sovmorgon och ett lyckat långpass hemifrån Ludvika! Äntligen känner jag mig mindre lögnaktig som skribent! :DDagsform; pigg, stark och glad.Runners High-halt i kroppen; Barely legal!Andra fördelar med denna lördagsmorgon förutom ev. ökat förtroendeingivande;* Utsövd och lugn* Började springa precis vid soluppgången, den var så vacker att man kunde dö!* Skogen är så fin, ekorrarna är så många* Endorfinerna dansar samba i min kropp stress förefaller absurdt* Jag älskar ju för fan att springa!(För er som har löparsiffror som drug of choice får bilden tala, det tog mig 3:01 att genomföra men det kan man ju räkna ut i sömnen om man är van med denna typ av matematik) :p
Jag kan meddela att jag varken lever långsamt eller springer långt för tillfället. Det verkar ha tillhört sommarens bravader. Ska nog döpa om bloggen till något av följande* Plugghästens klagan* Skrivkramp och Svenssonjoggande * Kvinna på gränsen till sammanbrott(Så farligt är det inte, men jag gillar både att klaga och att överdriva, två härliga egenskaper hos en vital nutidsmänniska!)
75 minuter löpning.13 kilometer.300 sidor lästa.2 övningsuppgifter i argumentationsanalys30 minuter corestyrka.Man skulle kunna tro att eftermiddagen går i sofflägets tecken, men jag ska åka till både kiropraktor och Vårdcentral i grannkommun, storhandla och sedan fortsätta pluggandet.
Och ringa Jonas Colting för en intervju, det är en del av ett fördjupningsarbete, ja.
Undrar hur länge man klarar ett studietempo motsvarande två gånger helfart?
Men allt är inte skit.
Verkligen inte!
Har inte kunnat gå på toa på flera dagar.
(Har brutit ihop rätt mycket de senaste dagarna, frågar sig själv om man verkligen ska ha blogg när man är så här, kan man inte skippa svackorna och ha en perfect life-blogg? Tror jag låter det här vara en liten stund och återkommer när jag kan skriva färgglada solskenshistorier igen.)
Ska prova något mördarpass som heter BodyAttack imorgon med massa andra träningsnördar, ska bli sjukt kul och imorse sprang jag elva glada kilometer innan mitt högerben meddelade att det faktiskt är flera cm längre än vänster och ville ha lite lugn och ro.
Så finns det en person som jag älskar som jag händelsevis råkar vara gift med, det är inte fy skam inte!
