Slänger ut frågan;

Bild på en glad Markus Torgeby, lånad pretty much utan tillstånd från friluftspedagogerna.se, om ni saknar den eller blir arga, så får jag väl krypa till korset och säga förlåt.

Vilke slags löpare/träningsmänniska är du?

Prylnörd?
Gymare?
Social?
Tjurskalle?
Vinnarskalle?

Som tur är, är vi inte stöpta i samma form!

Själv inspireras jag mycket av Markus Torgeby, ensamvarg, en sann minimalist. Vad menar jag då? Ingen "minimalist" med tre olika "barfotaskor" och gymkort i Stockholm för att gå på "Primal fitness", utan på riktigt, i vår tid av superkapitalism - en person som inte accepterar materialism och ytlighet...

...och som dessutom är en förträfflig löpare!


DET inspirerar mig! Vi behöver inte mer prylar, mer teknik, inte för att springa, vår mest ursprungliga aktivitet. Det klarar vi ändå! Tar till mig mycket av budskapet Markus levererar, den nuförtiden väldigt hypade boken "Born To Run" beskriver detta synsätt väldigt bra.

Indianernas animistiska världsbild kombinerad med världens bästa folkrörelse, självklarheten och delaktigheten i kretsloppet, det gör mig lycklig, och att försöka begripa den filosofin är min drivkraft i löpningen. En tävling ibland för att få uppleva den uppsluppna stämmningen, och känslan av sammanhang i den moderna världen.

För det mesta är jag dock en riktig ensamvarg, terräng och skogslöpare, kallar mig minimalist om jag måste. Men ogillar att placera mig i fack. Då syftar jag i alla fall INTE på att jag springer i barfotaskor från något dyrt märke, utan menar att jag inte måste ha de dyraste skorna. Inte den nyaste klockan, inga superspeciella kläder. Springer aldrig med musik längre, vill uppleva tystnad och naturens egna ljud, vill känna steget och andetagen, hur de tillsammans dödar bruset för en kort stund.

Genom den långsamma, relativt primitiva löpningen, finner jag kraft till det snabba livet...