Som ni märker har jag bloggpaus

Så länge orkade jag hålla i. Hmpf. Konkurrensen är hårdare än när jag bloggade första gången 2006 kan jag säga. Satsar på att komma igen med full kraft när jag känner att det ger mig någonting. Tills dess vill jag gärna visa min nya undercut! :)

(Likt karikatyren jag har som presentationsbild va?!)

Idag vill jag passa på att tacka VeckoRevyn för allt ni förstört!

In i tentadimman. Härlig "rast" på lördag för att skriva Högskoleprvet. Kalas.

Bjuder på en bild som jag såg i en annan blogg idag. Jag dog nästan av tragikomiken.

Kom ihåg att skratta åt dem när samhället/kulturen fuckar med er. Det hjälper!

Råttan på Hornsgatan not related

Idag gjorde jag milen Sub 50 för första gången i i mitt liv. 49:58. Det kändes ju bra förutom att det hade varit roligare att lyckas med på ett lopp eller nånting. Men man kan inte få allt! Det man kan få är en ny hobby, styrketräning. Fokuserar mest på den just nu. Fria vikter is the shit, känns som jag har gjort en klassresa deluxe, klättrat högre i gymhierarkin. Det känns fint när de där tatuerade MC-killarna pratar oberört med en. Inte för att jag ser upp till dem nämnvärt, utan för att de generellt sett inte pratar med små glasögonormar utan biceps. Längtar så mycket till efter nyår, sitter och tjuvpluggar in skelettets delar på latin. Mums! :)

Förresten, vad tycker ni om det här som nick om man ska skaffa Twitter eller något, "Friherrinan Rehncrona". Jag tycker det är fab!

Sat Nam

Livet är så vackert.

Jag älskar Christofer så mycket!

PT

Det är med nöd och näppe jag orkar lyfta fingrarna för att skriva och meddela detta - men jag har just varit på mitt livs första träningspass med PT, armar...

...herre min blasfemi!!!

Vilken mjölksyra!

Förväntar mig att vakna imorgon och vara värsta biffen. En riktig "gymkrabba", eller "gymgorilla", ja ni fattar.

(Om nej, Klicka på nästa nämnda namn för vidare förklaring)

Jay Cutler släng dig i väggen.
SÅ vill jag MINST se ut imorgon, comprende?!
(Fast jag kan skippa hitlerfrillan)

Det funkar väl så?
Gör det inte? ;)

Fredagsmys

Har varit på mitt livs första Pilates-pass och det var kanske det smartaste val av förmiddagsaktivitet jag valt på ett halvår!

Glad!

Pilates är exakt som fotboll och basket, det är livsbejakande, lekfullt och samtidigt kräver det ett visst allvar. Man måste fokusera på bollen och hämta hem den så fort den slinter. Det enda som hindrar likvärdighet är en ekonomisk fråga. Man vore ju nöjd om det gav samma ekonomiska utdelning att vara bra på Pilatesboll som "fútboll" (skånska för fotboll)...

Andlig formsvacka

Själen är andfådd.
Mjölksyratröskeln är passerad.
Vardagen har legat på 93% av max i för många minuter.
Vardagens aborrbacke är passerad och det är dags att rulla neråt.

Det blir självhealing med alla till buds stående medel. Anden får nöja sig med 6:20-fart en tid, så länge som det behövs.

Kommer må så bra om jag gör så!

Inkompetent

Testade Les Mills "nya" corepass Cx30 idag.
Har aldrig känt mig så klen och dysfuntionell i kroppen.
Springa fem timmar i sträck, fine! Men lite vanliga jävla utfall med gummiband,
då är jag tydligen körd.

Nu är jag sur.

---

Update

Nu är jag glad!

Ska ta lite PT-timmar. Första redan på onsdag! Bra för att se hur det är att vara den tränande, om jag själv ska bli PT. Det kan ju vara klokt att undersöka ur grodperspektiv, om något upplevs som hotande/läskigt eller annat negativt. Men självklart tror jag det blir i huvudsak toppen!

Kanske blir biff på köpet? :p
Eller i alla fall blir kapabel att klara trettio minuter gruppcoreträning utan att se ut som en smärre freakshow :)

Heliga tre

Att springa tre mil är exakt som att ha kvalitetstid med sig själv. Första milen är ett jäkla slit och kan kännas hopplös, tankarna på annat, disken/tvätten eller något annat upphetsande. Men kommer man bara dit så går tvåan liksom av sig själv, sedan väntar trean som är något slags mellanting i svårighetsgrad, men när man uppnår den, så är det garanterat en explosiv, underbar känsla.

Sexualkunskap med Lorena. ;)

---

Fartlek i kuperad terräng igår, mitt favoritpass!
Spinning idag, ska ge allt jag har. Det blir sista mördarpasset.
Imorgon väntar lugn distansträning och styrketräning på medelnivå.

Sen väntar säsongsvila och jag är faktiskt skraj!
Vet att kroppen behöver tid för återhämtning nu, vill vara riktigt, riktigt fräsch inför nästa säsong också.

Kan inte alla som gjort en säsongsvila någon gång berätta hur man gör och hur viktigt det är, dvs om man (vilket jag har, skrytpelle) verkligen gjort en tuff och framgångsrik säsong?! Tips och tricks mottages tacksamt! Alternativ träning? Intensitet på denna? Stick to the plan? Hur gör man?

Känns svårmotiverat. Det är ju så kul att träna hårt :)

Klungan på Gävle stadsteater idag!

Idag fyller Christofer 26 år. I alla fall enligt mig, för idag sker hans presentutdelning. Inte mycket har hänt sen jag lärde känna honom som 17-årig pojkvasker. Möjligen har sviterna från målbrottet en mindre framträdande roll, och så älskar jag honom ännu mer nu än då också, men annars är det lika.

Sen fyller han på riktigt 4:e oktober men då är jag upptagen med annat. Typ, CwWorks, Bodyattack och andra intellektuella högvattenmärken. :p

Vi åker idag istället, till Gävle och tittar på århundradets mest talangfulla humorgrupp "Klungan"! Kommer få träningsvärk i magen! Woho! Ska bli så kul och fint att komma iväg lite också. Det blir sällan semester när man hustlar från dag till dag.

Laddade upp med stegringslöppass imorse. Eller var det tusingar?! Det vette fan. Det var 7x1000 meter i alla fall, men ingen jädra vila mellan.

Nu är jag en mycket långsam löpare, och mitt bekväma tempo är ungefär lika snabbt som pensionärer skriver på tangentbord. Typ 5:40/km.
Så jag körde så här:

5:27
5:21
5:15
5:10
5:05
4:57
4:49

Lite joggande som förspel och kuddmys efteråt. Det var benen som insisterade, själv är jag lite mer sådär "pang på rödbetan".

Tänkte att lite siffror kan få komma in i bloggen för att kontrastera min annars så storslaget poetiska ton. Jag har fler, kolla!

10:30 ska jag på akupunktur hos sjukgymnasten.
19:00 börjar föreställningen.
00:00 kommer vi hem.
04:20 ringde min väckarklocka.

Tur att jag inte kan sova annars hade det här varit receptet på katastrof!

Hipp hipp hurra!

Idag firar jag ett år som löpare! Grattis grattis Lorena, jo man tackar. Visst har jag sprungit/joggat i sju år eller kanske mer, men jag har varit löpare i ett år från och med idag.
Märk skillnaden...

För ett år sedan promenerade jag upp till en utsiktspunkt ovanför Masesgårdens Hälsohem i Leksand. Jag hade tappat allt. Var utbränd och deprimerad med trasigt huvud deluxe, kroppen var svag och otränad. Kände att allting var meningslöst, att mitt liv var en parentes i universum.

Hade kommit till Masesgården som ett slags "bära eller brista"-projekt. Betalt pengar jag inte hade för att på ett klassiskt hälsohem försöka plocka ihop och forma spillrorna av Lorena. Få lust att leva igen.

Det kom sig att jag gick upp till den där toppen för att se på utsikten, hela Siljansbygden framför mig, nedanför bland molnen. Jag var högt uppe, solen sken. Det var den 24:e September 2010, där och då fick jag tillbaks elden.

Det var verkligen ett magic moment och rusig på livet sprang jag den sex kilmoter långa backen nerför, och det gick precis sådär lätt som jag mindes att det hade gjort när jag mådde som bäst. Huvudet lättare, stolt blickande framåt. En räv sprang vid min sida och jag såg det självklart som ett tecken, han blev inte stressad av mig, jag inte av den.

Hela ensamhället och ofriheten rann av mig.
Och veckan blev underbar.

Yogade, sprang och pratade med människor jag aldrig hade träffat annars hela veckan. Blev ompysslad och serverad livgivande mat, buffé tre gånger om dagen. Kände styrkan återvända mer och mer, löpglädjen oslagbar, rörd av känslan vid varje pass.

Hemkommen förändrade jag tillvaron. Från att inte ha kunnat prata i telefon utan att haverera av stress, sökte jag högskola 100%, bestämde mig för att bara genomföra. Träningen byggde upp min kropp och min själ under hösten och jag blev stark och uthållig, mer än någonsin.

Kroppen och själen är ett, pluggandet och livets åtaganden, går bra. Jag har en helt vanlig stressig tillvaro, och jag hanterar den! Visst är det inte kul alla gånger, och jag gnäller för jag bryr mig inte om vad folk tycker om att jag gnäller. Men jag klarar det. Och jag gör det bra.

Löpningen, och senare även gymträningen, tar ner mig på jorden igen. Läker överbelastningar och stressfrakturer i själen.

Att låta göra min kropp så uthållig som möjligt är min livselds fundament.

Den lyckan vill jag dela. Att bli fri, tidvis i alla fall, från det här förståelserummet, från ensamhället, att bli tryggare än tryggast och känna en helhet och en skön form av identiteslöshet. Tidslöshet. Senusalismen och magin.

Så i vår, 2012 kommer jag utbilda mig till Certifierad kost och träningskonsult. Det kan vara ett ytligt yrke, om utövaren är ytlig. Men jag ska göra någonting helt nytt med begreppet! Har en dedikation som inte får spillas. Får jag inget jobb så får jag i alla fall en utbildning som jag har nytta av hela livet för egen del och förhoppningsvis för de jag älskar. Men jag har innovativa ideér, jag har en plan. Det blir inte "bara" PT-Lorena av mig om jag lyckas genomföra det jag vill!

Ville bara berätta.

Firade ettårsdagen som löpare med mitt "eget" Lidingölopp då jag är supersotis på de som ska springa det riktiga denna helg. Fast jag glädjs med dem, speciellt imorse med 32 rätt så snabba kilometer i terrängen. Mycket nöjd. följt av solande och reggaelyssnande, sommarens sista suck. Umgänge med min älskade livskamrat.

Trollet

Terränglöpning med maken nyss, skitmysigt. Det regnade och var soligt samtidgt. Höstluft. Väldigt låg puls, så man kunde sjunga! Det var en kärleksakt utöver det vanliga det. :)

För att i alla fall vara lite hardcore, så jag sprang utan funktionskläder, med skor som är nerslitna så foten tar i marken (fyra år gamla), för stora leggings och bomullströja. Sen duschade jag med bara vatten, utan tvål och sån där skit.

Luktar aldrig Chanel No 5 och jag har aldrig rakat benen, men tro mig, ingen skriker skällsord för det, och jag tycker inte att jag är fulare än någon annan. Jag får t o m ligga ibland, men bara på helgen för annars är vi för trötta båda två. ;)

Förvarna!

Tydligen är jag med i nya numret av "Runners World". En eminent facktidning som aldrig gör någon hemlighet av vad de står för. Det är en högklassig tidning, faktiskt, får stora prestationångesten när jag ser att jag trängs där inne mellan lättviksskor och Erik Hörstadius!

Nu måste jag ju skriva någonting om löpning här också!

Hm.

Jag funderar ju rätt mycket när jag springer och grejen är att jag precis har skrivit ett fördjupningsarbete på massa högskolepoäng om löpning och i ett ekofilosofiskt perspektiv. Det är sexton sidor ren text. Redigerat och staplat är det förmodligen typ jättestort.

Med andra ord är min hjärna lite för full av löpningens filosofi för tillfället för att jag ska kunna ge mer av den här.

Så vad säger vi?
Kalla fakta;

Måndag; 18 kilomter, lugnt, typ 5:40-fart
Tisdag; 22 kilometer, lugnare ändå, typ 5:50-fart

Kan inte säga så mycket mer, lugn puls, tänkte på plugget under tiden.

Det är nog snart dags för lite säsongsvila.
Gör ni det? Säsongsvilar? Är det något att ha?

SVT

Tycker det är helgrymt för övrigt att SVT äntligen sänder lite bättre underhållning som "Veckans föreställning"! Förra veckan Mia Skäringer och denna Cecilia Frode. Det är annat det, än när de får Buskis-sjukan eller Pretentiösa opera-sjukan. Står inte ut med någotdera.

Vill ha mittemellan, medelintellektuellt, mellanmjölk och gärna någon som inte är He-man. Den enda He-man jag gillar är; Peter Nilsson, livscoach

Den 27:e är det dags för Klungans nya föreställning i Gävle!!!

Mr Nude

Ligger ute med intervju på www.coltingblogg.com nu. Är jävligt nöjd med samtalet!

Christofer - "Om du blir nervös när du snackar med honom, försök bara föreställa dig honom naken"

Episkt förslag va?!

Spontanitet

Morgonen inleddes med en i mitt tycke, ganska spänstig mil fartlek. Har ingen koll på sträckor eller minuter, spurtade på spontant så fort det kändes segt bara. Övning i att lita på känslan, typ.

Nu sitter man här nerkörd i fyra kurser akademisk korvstoppning.

Har varit mer spontan än vad man hinner på en mil också! Äntligen anmäld samt antagen till en yrkesutbildning i vår inom träning och hälsa. Journalisten gick och gömde sig. Det funkar inte, av tusen olika anledningar. En anledning, är min egen hälsa och vilja.

Ska man vara en doer eller en dreamer liksom? Ska jag gå runt och inte bli tränings/kostkonsult bara för att det inte har tillräckligt mycket "credd" i mina kretsar av rödstrumpor och kulturtanter? Ska jag gå runt och läsa sönder mig på högskola när det gör en så otrygg?

Nej, jag vill inte. jag är hiskeligt trasig redan som 22-åring p g a all stress som drabbar mig när jag går i skolan. Namedropping av symptom känns överflödig, jag har allt.

Visst, jag är skitbra i skolan, får bra betyg, lärarnas älskling, plugghästarnas Black Beauty superengagerad och intresserad. Härligt. Fantastiskt!

Bara den prekära detaljen, att jag alltid ger mer än vad jag har, jag förmår inget annat. Det är det sociala arvet som regerar i mitt huvud. Jag blir fan mörkrädd, av att tänka på hur jag kommer må om tjugotvå år till, om jag inte slutar försöka leva upp till förväntningar på hur mycket mitt intellekt ska behöva rymma.

Att "bli något" är inget jag eftersträvar här i livet. Det jag vill, är att kunna leva på ett sätt så att jag slipper sitta och ångra hela grejen, när jag ska dö...

Äntligen skäl för rubrikval!

Det är med stolthet jag kan rapportera både en lyckad sovmorgon och ett lyckat långpass hemifrån Ludvika! Äntligen känner jag mig mindre lögnaktig som skribent! :D

Dagsform; pigg, stark och glad.
Runners High-halt i kroppen; Barely legal!

Andra fördelar med denna lördagsmorgon förutom ev. ökat förtroendeingivande;
* Utsövd och lugn
* Började springa precis vid soluppgången, den var så vacker att man kunde dö!
* Skogen är så fin, ekorrarna är så många
* Endorfinerna dansar samba i min kropp stress förefaller absurdt
* Jag älskar ju för fan att springa!

(För er som har löparsiffror som drug of choice får bilden tala, det tog mig 3:01 att genomföra men det kan man ju räkna ut i sömnen om man är van med denna typ av matematik) :p

Rubriken inte relevant

Jag kan meddela att jag varken lever långsamt eller springer långt för tillfället. Det verkar ha tillhört sommarens bravader. Ska nog döpa om bloggen till något av följande

* Plugghästens klagan
* Skrivkramp och Svenssonjoggande
* Kvinna på gränsen till sammanbrott

(Så farligt är det inte, men jag gillar både att klaga och att överdriva, två härliga egenskaper hos en vital nutidsmänniska!)

Förmiddagssiffror

75 minuter löpning.
13 kilometer.
300 sidor lästa.
2 övningsuppgifter i argumentationsanalys
30 minuter corestyrka.

Man skulle kunna tro att eftermiddagen går i sofflägets tecken, men jag ska åka till både kiropraktor och Vårdcentral i grannkommun, storhandla och sedan fortsätta pluggandet.

Och ringa Jonas Colting för en intervju, det är en del av ett fördjupningsarbete, ja.

Undrar hur länge man klarar ett studietempo motsvarande två gånger helfart?

Hela havet stormar

Men allt är inte skit.
Verkligen inte!
Har inte kunnat gå på toa på flera dagar.

(Har brutit ihop rätt mycket de senaste dagarna, frågar sig själv om man verkligen ska ha blogg när man är så här, kan man inte skippa svackorna och ha en perfect life-blogg? Tror jag låter det här vara en liten stund och återkommer när jag kan skriva färgglada solskenshistorier igen.)

Ska prova något mördarpass som heter BodyAttack imorgon med massa andra träningsnördar, ska bli sjukt kul och imorse sprang jag elva glada kilometer innan mitt högerben meddelade att det faktiskt är flera cm längre än vänster och ville ha lite lugn och ro.

Så finns det en person som jag älskar som jag händelsevis råkar vara gift med, det är inte fy skam inte!

Tillkännagivande 2

Det här går inte.

Allt jag önskar är ett fast jobb, vilket som helst, som inte är ett vårdyrke. 50-100%, i vilken håla som helst, Sverige eller utomlands, med hur låg lön som helst, bara den är fast och pålitlig.

Trygghet.

Ett hederligt arbete med endaste kravet att det inte är ett vårdyrke.

Tillkännagivande

Jag tänker sadla om.

Vet att det finns en förvirring kring mitt högskolestuderande, det är befogat, jag fattar knappt själv vad jag gör.

Såhär blir det i alla fall, oavsett tidigare bud; jag säker journalist i Göteborg Vårterminen 2012.

Skriva är det enda jag vill göra.
Inte skönlitterärt, utan om världen.

Journalist är det edna jag långsiktigt kan tänka mig att bli.

Men då måste jag rocka stenhårt på högskoleprovet för de tar inte in på betygen! Skandal med mina prickfria gymnasiepapper! (Suger rätt hårt på högskoleprovet däremot)

SÖKES

Bostad i Göteborg, eller utanför. Det enda kravet jag har är att det ska vara tyst, tål inte massa oljud och spring. Är smärtsamt skötsam för min ringa ålder, man skulle nästan kunna tro att jag dött där uppe på övervåningen. Så lugn är jag.

Ja, och så ska det vara betalbart med CSN också.

Jag - Tycker om havet, goda middagar och att fånga dagen.
Du - Man eller kvinna med gott rykte som gillar fastigheter med fördelaktiga avtal och att dela med dig.

Svar till "Vi två i samma hyrerättsförening i vår?" Ludvika, Dalarna

Förhandlingarna har börjat

Skickade just detta mail till morsan för jag måste verkligen klippa håret snart, har väntat ett halvår för länge p g a andra pengaprioriteringar. Undrar hur det kommer att mottas?

/tiggande_snorunge_89

Kära moderbolag,

Dotterföretaget avser härmed ansöka om medel till en finansiering av besök hos Barberaren Salong Slingan AB.
Situationen som råder i toppen av dotterbolagets organisation (dvs huvudet) med senaste inblandning hos nämnda företag i April är mycket kritiskt.

För att eliminera risk för konkurs eller andra former av organisationshaveri så måste jag låta några att "topparna" gå, hur mycket det än bär mig emot som chef att avskeda de som varit med längst. Känslorna är så att säga "kluvna".

Tyvärr ser vi hur marknadsekonomin idag kräver sådana reformer för att ständigt morderinseras och utvecklas, därför ansöker jag om cirka 400 riksdaler, att dela ut i "fallskärm" för Lorena Inc.s slitna med trogna medarbetare. Som återbetalning utlovas gratis företagshälsa för Betty Inc. och dess muskulärt anställda minst 2X30 minuter per arbetsvecka, samt ett fortsatt "välvårdat ansikte utåt" för det egna företagets del. Eftersom vi är del av samma bransch, så ser jag tydligt hur detta bör gynna även dig.

---

Nu är det förresten helg efter rivstart med 1000 lästa sidor och fyra mindre skriftliga uppgifter klara. Och en stel nacke. Firar med lite fredagsspinning i eftermiddag, följt av myshelg och yoga på söndag.

Äh, jag skiter i det här!

Tänkte att nu har jag suttit och pluggat sen nio imorse, nu ska jag blogga och läsa andras bloggar och facebooka och maila och vara en social varelse. Men det står 30 minuter lätt jogg på makens träningschema och jag tänker baske mig följa med.

Vilken fuck off-mentalitet!

Pang!

Stressen och paniken av rörigheten i början av en termin.
Det är rena råttgiftet.

Sista sommarlovsdagen (romanvarning)

Sommarminne

Det är farligt att bli arbetslös en hel sommar, man blir alldeles för bekväm. Har inte lyft ett figer åt "pappa staten" på tre månader, och nu drar skolan igång imorgon igen. Jag har lite besparingar som jag har naggat av (om någon Lutheran/minipolis vill veta hur jag försörjt mig) men har försökt leva sparsamt ändå, då de nästan är slut. Men nu blir jag bidragstagare igen som vanligt folk!

Mina kurser som alltså obönhörligt börjar igen imorgon är minst sagt olika mycket tilltalande;

* Ekofilosofin älskar jag, jag andas den! Det är det bästa belsutet jag gjort i mitt liv att läsa det och det känns som lycka och förväntan att få dra igång igen. Kommer blogga mer om detta underbara påfund senare!

* Tyvärr valde jag "vanlig" filosofi också (vanlig här= skapad av män för män), vet inte varför jag var så dum (?) att jag faktiskt trodde att man skulle få filosofera på den kursen? Så fan heller! De skulle lika gärna kunna byta ut kursens namn till "Peniskomplex A 30 hp" med delmoment som; "Våldta Jorden och skryt om det A", "Penislängder genom historien - från Platon till Descartes B" samt "Jag vill dö kall och fyrkantig C"

Femtio-femtio. Det får duga.

---

Ska jag sammanfatta sommaren så får det bli punktvis det med;

* Läst 18 st böcker varav 5 facklitterära och resten skönlitteratur. Den bästa fackboken var enligt undertecknad "Den Nakna Hälsan" av Jonas Colting, den bästa skönlitterära var "Slutet På Mr Y" av Scarlett Thomas




* Har lyssnat på många underbara sommarpratare varav favoriterna kom att sluta på Babben Larsson, Fredrik Gertten, Sara Stridsberg, Timbuktu och Ubah Musse.

* Träningen har tagits till en helt ny nivå som jag aldrig varit i närheten av förr. Helt skadefri och i mitt livs form har jag fått in många mil i veckan samt en hel del stryketräning, hemma, på gymet och utomhus, spinning och lite annan alternativträning. Snittat cirka 13 timmar i veckan juli-augusti och sen kan ni ju addera matpriset för det själva. :)

* Jobbat på Peace And Love som säkerhetsfunktionär och mött underbara människor, blivit starstruck och sett proffsiga och talangfulla artister live! Kommer aldrig glömma Hoola Bandoola Band, Bob Dylan och faktiskt, Maskinen!

* Höjdpunkten, om någon missat det var spelningen med Kapten Röd. Han är sedan dess i stort sett det enda som pumpat i mina högtalare. Idel kärlek. Ryser av varenda låt!



* Gjorde min första tävlingsmara! En obskyr och mycket mastig terrängmara för 60 entusiaster i de vackra Vansbroskogarna där jag ställdes mot många proffsiga löpare, och kom inte ens sist! Fick oerhörd smak för terrängen, speciellt den knixiga på slaget gräs och myrar. Träffade världens bästa arrangör Urban Rossäng och "BarfotaRonnie" som tidigare sprang Sthlm Marathon barfota, så även detta lopp, en inspirerande minimalist!



* Var i fantastiska Island och njöt av varma källor, löpning och kulturhistoria. Den första utlandsresan med Christofer hittils fast vi varit oskiljaktiga i mer än åtta år. Det var sömnbrist, upplevelse och lycka. Pers på halvmaran också!


* Coachat Christofer! i juni kunde han inte springa 400 meter, nu springer han milen!

Som ni märker har jag v e r k l i g e n varit arbetslös...

Fattig på pengar. Det är en oro, det erkänner jag. Men den här sommaren har varit så rik på liv och jag känner mig helare och lyckligare än någonsin! Det fanns en mening med arbetslös denna sommaren, jag kommer bli hel en dag, jag kanske har kortat sträckan dit flera år genom att ha den här perfekta sommaren.

Tabuslakt!

Smakfullt va?

Låt oss härmed slakta en helig ko, och det här riktar sig till alla mina läsare, inte bara löpare, även om sistnämnda torde vara mera drabbade.

Såhär; du är ute på långpass (eller långpromenad eller svapplockning eller whatever) och så uppstår en akut/halvakut situation a´la "when you gotta go you gotta go", ettan eller tvåan, (trean vet jag inte vad det är, och vill inte veta heller ok?) vad gör du?

Duck and cover?

Det är så "onödigt" mycket tabun kring denna högst naturliga aktivtet (den var dålig jag vet) som vi kan unna oss att bryta i en såhär oseriös blogg.

Jag skulle vilja säga "den som är utan synd ska kasta första stenen" men det vore att ljuga.

När Ranelid lugnat sig...

...drar Lorena iväg på långlöpning!

Han höll på att bli galen av att inte kunna kommentera mina lingvistiska mästerverk, men nu är det fixat, och han har återfått sitt vanliga liv, där allt som bekant ligger serverat, som ett litterärt smörgåsbord, enkom serverat för honom att lägga sig i.

Fick mig 25 kilometer frid, upp och ner på biskopsnäset. Eftersom det hör till etiketten att informera om logistiken, så tog jag mig alltså den sträckan på två timmar och nitton minuter med livet i behåll, med en puls som låg och guppade runt blygsamma 142.

Inte för att det är någonting att skryta om, men jag slapp ju känslan av hjärtattacksvarning, och hade därför massor av kraft kvar till att spana efter djur. Jag struntar fullkomligt fan i djur, men min amatörzoolog till make vill inte vara utan den obligatoriska faunarapporten som följer av långpass.

rådjur - check!
ekorre - check!
groda - check!

Det bästa på hela passet var att jag såg en uggla live! Det hade hittils aldrig hänt i mitt tjugotvååriga liv, och då ska ni veta att sett mycket skit i mina dagar.

Kommentarsfältet

Nu tror jag att alla, inklusive löparstjärnor, moviestars, stureplansbrats och annat löst folk ska kunna kommentera min mycket välbesökta och högt uppskattade blogg.

(Har fipplat med inställningarna, akta så inget smäller)

Kommentarer på det;

"Äntligen! Vilken boost!" - Blondinbella
"Jag höll på att förgås av outhärdlig själsmärta i min ack så fragila hjärterot" - Björn Ranelid
"That's some goood shit" - Snoop Dogg

Gissa vad jag och Christofer ska göra den 27:e September!

Slänger ut frågan;

Bild på en glad Markus Torgeby, lånad pretty much utan tillstånd från friluftspedagogerna.se, om ni saknar den eller blir arga, så får jag väl krypa till korset och säga förlåt.

Vilke slags löpare/träningsmänniska är du?

Prylnörd?
Gymare?
Social?
Tjurskalle?
Vinnarskalle?

Som tur är, är vi inte stöpta i samma form!

Själv inspireras jag mycket av Markus Torgeby, ensamvarg, en sann minimalist. Vad menar jag då? Ingen "minimalist" med tre olika "barfotaskor" och gymkort i Stockholm för att gå på "Primal fitness", utan på riktigt, i vår tid av superkapitalism - en person som inte accepterar materialism och ytlighet...

...och som dessutom är en förträfflig löpare!


DET inspirerar mig! Vi behöver inte mer prylar, mer teknik, inte för att springa, vår mest ursprungliga aktivitet. Det klarar vi ändå! Tar till mig mycket av budskapet Markus levererar, den nuförtiden väldigt hypade boken "Born To Run" beskriver detta synsätt väldigt bra.

Indianernas animistiska världsbild kombinerad med världens bästa folkrörelse, självklarheten och delaktigheten i kretsloppet, det gör mig lycklig, och att försöka begripa den filosofin är min drivkraft i löpningen. En tävling ibland för att få uppleva den uppsluppna stämmningen, och känslan av sammanhang i den moderna världen.

För det mesta är jag dock en riktig ensamvarg, terräng och skogslöpare, kallar mig minimalist om jag måste. Men ogillar att placera mig i fack. Då syftar jag i alla fall INTE på att jag springer i barfotaskor från något dyrt märke, utan menar att jag inte måste ha de dyraste skorna. Inte den nyaste klockan, inga superspeciella kläder. Springer aldrig med musik längre, vill uppleva tystnad och naturens egna ljud, vill känna steget och andetagen, hur de tillsammans dödar bruset för en kort stund.

Genom den långsamma, relativt primitiva löpningen, finner jag kraft till det snabba livet...

Början från slutet och kort tävlingsberättelse

Blå lagunen!

Körkan, mitt i centrum, mycket vacker.

Spännande artikektur och färgsättning överlag.

Älskar havet!

Och älskar landet!
---

Vi börjar med bildregn från återhämtningen deluxe! Varför? Därför.

- "Vilken j*vla morgonjogg!"

Ja jag ska säga som det är, jag är lat, jag råkade ladda upp bilderna åt fel håll, så nu får alla mina 10 läsare acceptera det :) Tidigare nätter hade varit fruktansvärda. Mindre är tre timmar sömn per natt, jag är superkänslig för sånt och började gråta typ vartannat andetag, tänkte på min dåliga karma och spirit, var en riktig pina därbak för mina medresenärer. Bestämde tidigt och deklarerade högt att jag skulle ställa in (vilket ingen hade uppfattat visade det sig senare?!), men vaknade av en slump och valde att gå ner till starten och kolla läget. Gjorde några rusher, kände mig stendöd i huvudet men pigg i benen och när Bob Marleys "Three little birds" började ljuda i högtalarna så var valet gjort.

Reptilhjärnan gjorde sig påmind, signalerade dopamin och lovade mer om jag bara följde the yellow brick road, jag tackade ja till erbjudandet. Gick och ställde mig med 1:55-farthållarna och tänkte att jag är glad om jag lyckas hänga på dem ett par km i alla fall, innan jag kliver av. Humöret lättade av startpickadollen, det enda vapnet jag förespråkar, och jag mådde verkligen bra! Världen snurrade lite och jag kände mig lite snedtrippad på harmalin hela tiden. Prova inte harmalin barn, det är äckligt och snurrigt, säkert farligt också.

Andningen och benen gick på autopilot, och jag kände mig pigg, höll 5:30 och det utan ansträngning, när jag upptäckte att förmodligen äntligen lyckats somna och därmed drömde hela grejen, eller att jag i bästa fall hade anti-vilat mig i form, så bestämde jag mig för att dra på lite.

Kollade aldrig klockan efter det. Får ångest av att kolla klockan för tidigt i ett lopp, först när jag passerat mitten sneglade jag på den röda och silvriga gamla betongklumpen (305:an) och såg i syne - 4:58 "kan aldrig stämma", "det är fel på klockan". Det stämde dock, tydligen var jag vaken och seglade vidare med glatt humör men lika uselt självförtroende, ända in till slutet. Det måste jag ändra på! Måste börja lita på min förmåga. Jag håller ju för tusan!

Vind i seglen denna dag! Otroligt välarrangerat lopp, snälla volontärer, bra underhållning (Eye of the tiger på panflöjt, Alwats look on the bright side of life och annan högkvalitativ musikalisk stimuli) och Reykjavík verkade ha gått man ur huse för att heja på.

Soligt och 16 grader, glad stämmning mellan löparna, ja ni hör ju. Tydligen så är inte sömn ett måste för pers heller. Så nära sub 1:50, hade jag vetat hade jag väl kunnat ge fan i att sjunga med i låtarna som de uppträdde med längs vägen och kutat in de sista 34 sekunderna?! Nå ja, nästa gång. "What a morgonjogg!" Pers på 1:50:33 och plats 66 av 761 om jag minns rätt. Kolla liket! Vaknar av en slump 4:55, hade bestämt mig för att ställa in loppet, gick upp på toa, tänkte när man ändå var vaken så kanske? Sub 6 h sömn på tre dygn. Springa lite? Gå ner och kolla starten bara? Okej då... Ja mat ska man väl ha utrikes med, blunda LCHF:are. "A Nestau Grösum" hette stamstället, vego naturligtvis, kolhydratladdning för hela året! Så här ser det ut utanför flygplatsen, och så vitt jag vet på hela Island. Tro mig det fanns träd en gång i tiden men vikingarna högg ner dem. Smart! Nu är vinddraget outhärdligt för en lillskit som jag :)

Kan varmt rekommendera både staden, naturen och loppet. Allt var mycket väl godkänt med en liten guldstjärna som tillkom på grund av att alla, precis alla var supertrevliga överallt!

Jag kommer tillbaks snart, underbara land! Men då ska jag bo på ljudisolerat hotell alternativt i skogen. Nej just ja, det finns ju ingen skog! :D

Bless!

Ja jävlar, som första kvinnliga svensk i mål på Islands 21 flacka kilometrar får man väl vara nöjd! Blogg om det och en helt galen vecka 66 grader norr ut kommer snart!

PMS*

Varför har jag så ont i halsen, jag är ju för bövelen inte sjuk! Ska springa Reykjavík Halvmarathon på lördag, kanske, om inte dödssjukdomen bryter ut för att jag är fåfäng nog att träna trots halsontet...

Kan det inte bryta ut om det är något eller försvinna om det inte är något?

Jag är så himla nojig nu.
Superkul att umgås med, verkligen.

*(PMS, pre-marathonstress, får den klassiska varianten av sjukdomen att te sig som dunbolster och balsam för omgivningen.)

Ska på Core på gymet klockan tio, kanske gör något ryck i springpjucken innan dess, imorgon åker vi och min träningshalvmara på 1:49 som ingen såg, är nog mitt pers för i år på distansen. På Island är prio ett att kunna starta, vara frisk nog för 21.1. Sen jogga. Fy fan...

Helvete.

Har jag chans på Colting?

Som äkta maka så tror jag inte att det är aktuellt med något partnerbyte just nu, men däremot om han skulle kunna tänka sig att svara på några små frågor gällande ekofilosofi och hälsa till mitt fördjupningsarbete, så skulle jag bli väldigt tacksam.

Det skulle knyta ihop säcken på ett perfekt sätt.

Våga fråga Lorena!

Tidens tand

Om det är någonting jag avskyr så är det att vänta på att en förkylning k-a-n-s-k-e bryter ut. Man är i Limbo, man vet inte hur det ska bli. Man stinker vitlök, man rapar Kan Jang och känner sig miserabel.

Hur ska du ha det virusjäkel?!
SLUTA BITCHA!

Firade Alex (svåger) i Blötberget idag, svärmor har gjort en jättefin uteplats där jag satt och förärade familjens lusthus med vitlöksstank. Det var mysigt. Ritade ett hjärta på Christofers huvud, han borde ha sån där huvudtatuering, men han tycker typ det är för uppseendeväckande med en för gäll blå färg på tröjan.

När jag var ung trodde jag alltid att jag skulle bli ihop med någon som var lika stilfixerad som jag, en annan liten emo att rita kajalpenna och röka lucky strike med. tji fick jag. Men det är skönt, har inte sminkat mig på åtta år nu. Dock händer det att vi lyssnar på emo...

Imorgon firar(?) jag Mikaels Lidingöflytt, gravöl kanske man ska kalla det?
Funderar på att köpa honom ett överlevnadskit för flytta hemifrån, vad ska man ha i ett sånt?

Nudlar, toaborste och en morakniv?
Ett gosedjur?
En luger?

snyggtjejigochnormal

Ja alltså om vi ska prata utseende så tycker jag personligen att jag är skitsnygg och det har jag fan alltid tyckt. Fina drag och allt det där, kanske inte alla samtycker men skitsamma.

Skrev till Lady Dahmer att jag förmodligen hade kostat samhäller många färre miljoner(?) kronor om jag hade varit nöjd men det handlade inte så mycket om att se behagfull ut och leva i en idealkropp.

Den yttersta spetsen av prinsessidealet är naturligtvis kropparna, och felfria ansikten. Saker som jag alltid kunnat förhålla mig skapligt till hos mig själv.

Det jag INTE kan relatera till hos de där disneyjäntorna är att de är så väldigt naiva, lättjefulla, åsiktslösa, och faktiskt bara ointelligenta! Helt utan mörker liksom, medan man satt och skämdes över sitt mörker (som att man gillar grotesk porr när man är jätteliten, eller att man fantiserar om att lemlästa sina mobbare).

Och för att dölja att man de facto har ett mörker, så kan man ju gå lite över gränsen, eller mycket. Och har man tur och en viss fallenhet för manipulation av lingvistiken i en maktkorrupt privatvård, så kan man skaffa sig ordentlig hjälp att bli nöjd och till freds.

Men det är ju onödigt att behöva vänta till man är arton-nitton bast! Tänk om man hade sluppit hela könsnorm- eller hela förbannade normgrejen från början! Då hade man kunnat få vara både mongo (onormal och mörk) och snygg ifred.

Det blev en skitmil

Jättelångsam skogsmil. 6:20-fart, alla måste anteckna :p Solen mellan träden, höstluft, friskluft, andrum, barrskog, i dalarna har vi mest barrskog. Lätt på foten men medvetet långsam, planen var att det inte för en sekund skulle kännas jobbigt. Som en promenad, fast löpning.

Tanken som följde mig var verkligen underbar. "Jag är här och nu, och idag är det allt som spelar någon roll. Allt som händer längre fram, imorgon, nästa vecka, kan gott hända DÅ, för nu mår jag som allra bäst. Ingenting kan sabba denna timme den trettonde augusti".

Mår bra.
Ätit ägg, avokado, valnötter, brie, broccoli, kikärter och säkert tusen andra grejer. Svågern fyller 20 idag. Jag och Christofer har varit gifta ett år igår, själsfränder i åtta.
Har färgat håret svart, det blev bra och snyggt. Lite bonnläckar i pannan är bara gulligt.

Mår bra...

---

För övrigt;

Min lillebror och ständige (?) vapendragare Mikael flyttar till Liiidingö och lär sig sport, champangevaskning och rikssvenska på tisdag. Jävla Mikael, eller should I say Miiikael?

Nej jag är faktiskt glad för lillfans skull, perfekt med Bosön ju! Lycka till och väx upp! <3

Förkyld?

Jag har ingen aning faktiskt. Vet bara att jag inte kände mig 100 igår, idag är för tidigt att säga. Tänk om jag sticker ut på skitmilen, blir sjuk, och så kommer jag hem och har sabbat inför reykjavik marathon om en vecka?

Det verkar ju heldumt, men ni vet ju hur det är man vill ut, man har all tid i världen, man är ledig, jada jada, jada. Men det är ju dumt att riskera ett lopp ändå när man är i bra form.

Hur gör ni när ni är kanskeförkylda?

Får ni också pre-race-hypokondri?

Årets bästa sommarpratare (hittils)

Utan rangordning;

Fredrik Gertten - Engagerad och stark, dokumentärfilmare och "psykfall"
Olof Wretling - Skicklig och rolig (en av Klungangrabbarn f.ö)
Babben Larsson - Behöver hon närmare beskrivning?
Helena Bergström - Klassisk teaterskolad framtoning, älska!
Daniel Adams Ray - Överraskad av honom, konstnärlig superrealist med mycket innanför pannbenet.
Cecilia Forss - Om hur en attentionwhore i Dalarna blir en grå mus i Stockholm, där kan man ju känna igen sig ;)
Lars Ohly - Jag vet att alla jublar nu när han ska avgå som partiledare, inte jag, jag sörjer Kamrat Ohly faktiskt!

Vett om ettikett(er)

En sak som automatiskt sker när man tränar mycket är att man kickar igång människors fördomar. Fördomar deluxe med plusmeny och extra allt.

Jag vet inte hur många gånger jag har fått okunniga och ogenomtänkta kommentarer om att jag "inte äter någonting" (för att jag är förhållandevis smal) eller att "Va?! läser DU på högskolan? Jag trodde inte att ni träningsfolk var så intresserade av sådant" (för går man på gym är man ju pantad) eller allra helst "Du kan ju inte veta hur det är att vara stor" detta kommer från, ofta kvinnor men ibland även män, som späker sig halvt till döds utan att för den skull förlora sina överflödskilon.

Till det första påståendet vill jag bara fnysa någonting oförskämt innehållandes massor av svordomar, men det skall jag icke ty du skall icke sänka dig till samma nivå som din antagonist.

Men låt oss här bara klargöra att ja, jag tränar mycket, under sommaren speciellt för jag har haft tid. Tycker det är det roligaste som finns, det är en tusen gånger bättre kick än alkoholnarkotikasocker osv osv att faktiskt stärka kroppen och sätta upp mål samt nå dem. Jag går på världens bästa gym där jag träffar världens bästa människor, älskar jargongen och umgänget där! För att orka träna, umgås, svettas och skratta så kan man inte tanka med pulver och grönsallad.

Point is, mycket träning kräver mycket käk, ett överslag jag gjorde gav cirka 3500 kilokalorier per dag, vilket är ganska mycket för en liten kvinna, men inte om den lilla kvinnan kräver det i drift.

Jag är dyr i drift. Men det funkar om man inte köper dyra halvfabrikat och skräp utan riktig mat, riktiga råvaror. Då slipper man dessutom en massa kroppsfrämmande ämnen, och när jag för en gångs skull vill ha kroppsfrämmande ämnen, så köper jag en burk B&J, äter den, njuter, och tänker inte mer på det.

Gällande det andra påståendet så är jag så evinnerligt trött på att man förväntas vara endimensionell. Det värsta jag vet är människor som placerar sig i ett fack och sedan inte kan gå utanför det! Jag sätter ett stort värde och faktiskt, en ära i att kunna snacka både filosofi och marklyft, Gunnar Ekelöf och Moa Martinsson behöver inte utesluta Mustafa Mohammed eller Charlotte Kalla. Ingen är så snäv i sin personlighet att det inte kan rymmas mer än ett intresse.

Så fördomsfulla får vi inte bli, det är sånt som gör att främlingsfientlighet får fäste. Nej, personligen umgås jag gärna med folk från alla samhällsklasser, religioner, kulturer och subkulturer. Även om det öfvre skiktet av stureplansfolk nog inte skulle ta i mig med tång :)
(Vilket kanske inte är någon superförlust, bara för dem:p)

Och för det tredje och sista, avslutningsvis, jo jag vet visst hur det är och att det är svårt. Men jag tänker inte tycka synd om någon för det.

Alla som har känt mig länge, vet att jag har varit fet, jättefet, drygt 120 kilo, sämst på gympan, bäst på att tröstäta. Men vill man, så går det faktiskt att ändra ett såpass osunt leverne, och man gör det INTE med 1100 kalorier om dagen och ett sinande humör som hotar att ödelägga all form av fysisk aktivitet. Man gör det INTE heller av den solitära anledningen att bli smal, det är en för tunn anledning i dubbel bemärkelse, det måste finnas en känsla av investering i välmående, hälsa, och livskraft, viktnedgången torde komma på köpet. Se det som en bonus. Att vara smal men ständigt trött och svag är inget mål att sikta mot.

Med rätt målsättning, eventuellt hjälp på traven och en gnutta kunskap går det! Precis samma princip gäller om du istället vill gå upp i vikt.

Sen finns det en annan tid i mitt liv då mat och sådant var lite lidande men jag vill helst koppla denna minimalt till träning och mat som sådant, för det handlade om allt annat än det. Det handlade om en oro och ett kontrollbehov som blev lite väl riktad mot mig själv, då jag tyckte att det var väldigt svårt att sortera ut vad som var vad med mig och med livet. Det är en annan historia som jag är okristligt trött på...

Inkonsekvent

Vi människor gör aldrig som vi sagt.

Here goes; dagens träning, 21,1 km i kuperad terräng, tid; 1:49, snittpuls; stjärnstopp, feeling; torr(!), det var kallt och soligt, perfekt m a o!

Skogstokig!

Glad och paj efter 35 kilometer terräng i Vansbro den 6/7
Mer ögongodis på www.vansbromarathon.se

Bråttom?

Jag är för övrigt ett sånt där mongo som alltid skriver samma ord två gånger, tappar bokstäver och missar versalen i början av menningen när jag blir lite uppspelt över någonting på internet och måste opponera mig snabbt. Någon iddi som måste beklaga sig över håriga kvinnor eller sånt tjafs sätter pulsen i högläge värre än supertusingar på bana.

Det står med andra ord "Desperado" i pannan på mitt ivriga webnylle.

Är det okej eller?

Kalkylerad lek

Tycker ni inte att det finns väldigt många bloggar om träning och framför allt löpning, som är helt ofokuserade på själva löpningen?

Det skrivs förvisso ändlösa haranger av snittfart, snittpuls, löpta kilometer och hur lång tid det hela tog. Men hur fan kändes det då liksom? Varför väljer den urbaniserade människan, med tillgång till alla bekvämligheter i världen, att istället för att luta sig tillbaks i soffan - springa.

Jag har mina onda aningar om att löpningen (träningen) ofta är ett sätt att delta i statusjakt, snarare än ett sätt att leva. Fast det ena behöver kanske inte utesluta det andra?

På ett högst lutheranskt sätt jagar människor ivrigt mot målet, en mil, en mara, en tid "SubNånting". Man ägnar sig åt den senarelagda njutningen istället för den omedelbara och är dessutom noga med att i sann vetenskaplig anda ägna sig åt sifferleken för att definiera den riktiga leken. Man lär sig VETENSKAPEN om löpning, teori först praktik sen.

Först lär man sig att kolhydratladda, sen lär man sig att det är fel. Sen lär man sig att ha uppbyggda skor för sin överpronation, sen lär man sig att nej attans, barfota ska det va' (då springer man inte BARFOTA NEJ HERREGUD, då köper man, och märk väl paradoxen, BARFOTASKOR)!

Sen någonstans i hela den vetenskapliga exkursionen beger man sig ut på ett pass och det är ju då mina vänner, som the mojo gets going! Det ÄR inte i garmin connect det händer, inte på Funbeat, inte på Facebook, inte i siffrorna och inte i den dyra utrustningen. Det är mitt i löpsteget, mitt i leken, när du glömmer kontrollera så att du håller 5-fart, håller ett tjusigt löpsteg, och att du har räkningar som ska betalas där hemma.

Då springer du. Och du är till freds med allt.

Sen kommer du hem och väljer att mordernisera, avlösa känslorna och ge avkall på allt utom prestationen i sig. Gott är väl det, jag gör det också. 13, 5 kilometer idag, som jag har full koll på, varje garminsiffra finns i huvudet och i datorn
(vilken är vilken nu igen?).

Men jag tänker inte fylla bloggen med snittfart och sådant. Det finns tusentals andra bra bloggar för det. Jag har ingen kamera, ingen ajfåne, inga häftiga prylar eller kläder för löpningen, och jag använder Linux så jag kan inte flasha med några pulskurvor via datorn.

Men det betyder inte att jag inte Springer. Jag sprang trettonochenhalvkilometer idag. Och det var ren och skär lycka!

Äntligen!

Som ni har väntat!

En Lorenablogg igen. Som sig bör. Hon skriver, alltså är hon. Back on track. Halvindian, kanske halvfransk, adopterat halvamerikan och halvsvensk, rotlös och livsfarlig. :)

Det ska komma att handla om löpning, annan träning, ekofilosofi, musik, politik och andra livsviktigheter. Det ska inte vara snällt, jag är inte snäll. Jag är en sån som svär när jag skriver, ryter i och beter mig. Samtidigt har jag en herrans massa kärlek att leverera. Extrem åt alla håll jag kommer åt med min ospänstiga kropp. Vi får se hur det går. Bienvenidos! Välkomna!

Leka lärakännalekar! (Jag ska fixa så själva videosarna kommer upp snart jag lovar. länk tillsvidare)
http://www.youtube.com/watch?v=LHPIxQl01tg&feature=related