Kalkylerad lek

Tycker ni inte att det finns väldigt många bloggar om träning och framför allt löpning, som är helt ofokuserade på själva löpningen?

Det skrivs förvisso ändlösa haranger av snittfart, snittpuls, löpta kilometer och hur lång tid det hela tog. Men hur fan kändes det då liksom? Varför väljer den urbaniserade människan, med tillgång till alla bekvämligheter i världen, att istället för att luta sig tillbaks i soffan - springa.

Jag har mina onda aningar om att löpningen (träningen) ofta är ett sätt att delta i statusjakt, snarare än ett sätt att leva. Fast det ena behöver kanske inte utesluta det andra?

På ett högst lutheranskt sätt jagar människor ivrigt mot målet, en mil, en mara, en tid "SubNånting". Man ägnar sig åt den senarelagda njutningen istället för den omedelbara och är dessutom noga med att i sann vetenskaplig anda ägna sig åt sifferleken för att definiera den riktiga leken. Man lär sig VETENSKAPEN om löpning, teori först praktik sen.

Först lär man sig att kolhydratladda, sen lär man sig att det är fel. Sen lär man sig att ha uppbyggda skor för sin överpronation, sen lär man sig att nej attans, barfota ska det va' (då springer man inte BARFOTA NEJ HERREGUD, då köper man, och märk väl paradoxen, BARFOTASKOR)!

Sen någonstans i hela den vetenskapliga exkursionen beger man sig ut på ett pass och det är ju då mina vänner, som the mojo gets going! Det ÄR inte i garmin connect det händer, inte på Funbeat, inte på Facebook, inte i siffrorna och inte i den dyra utrustningen. Det är mitt i löpsteget, mitt i leken, när du glömmer kontrollera så att du håller 5-fart, håller ett tjusigt löpsteg, och att du har räkningar som ska betalas där hemma.

Då springer du. Och du är till freds med allt.

Sen kommer du hem och väljer att mordernisera, avlösa känslorna och ge avkall på allt utom prestationen i sig. Gott är väl det, jag gör det också. 13, 5 kilometer idag, som jag har full koll på, varje garminsiffra finns i huvudet och i datorn
(vilken är vilken nu igen?).

Men jag tänker inte fylla bloggen med snittfart och sådant. Det finns tusentals andra bra bloggar för det. Jag har ingen kamera, ingen ajfåne, inga häftiga prylar eller kläder för löpningen, och jag använder Linux så jag kan inte flasha med några pulskurvor via datorn.

Men det betyder inte att jag inte Springer. Jag sprang trettonochenhalvkilometer idag. Och det var ren och skär lycka!