Att springa tre mil är exakt som att ha kvalitetstid med sig själv. Första milen är ett jäkla slit och kan kännas hopplös, tankarna på annat, disken/tvätten eller något annat upphetsande. Men kommer man bara dit så går tvåan liksom av sig själv, sedan väntar trean som är något slags mellanting i svårighetsgrad, men när man uppnår den, så är det garanterat en explosiv, underbar känsla.
Sexualkunskap med Lorena. ;)
---
Fartlek i kuperad terräng igår, mitt favoritpass!
Spinning idag, ska ge allt jag har. Det blir sista mördarpasset.
Imorgon väntar lugn distansträning och styrketräning på medelnivå.
Sen väntar säsongsvila och jag är faktiskt skraj!
Vet att kroppen behöver tid för återhämtning nu, vill vara riktigt, riktigt fräsch inför nästa säsong också.
Kan inte alla som gjort en säsongsvila någon gång berätta hur man gör och hur viktigt det är, dvs om man (vilket jag har, skrytpelle) verkligen gjort en tuff och framgångsrik säsong?! Tips och tricks mottages tacksamt! Alternativ träning? Intensitet på denna? Stick to the plan? Hur gör man?
Känns svårmotiverat. Det är ju så kul att träna hårt :)
fredag 30 september 2011
tisdag 27 september 2011
Klungan på Gävle stadsteater idag!
Idag fyller Christofer 26 år. I alla fall enligt mig, för idag sker hans presentutdelning. Inte mycket har hänt sen jag lärde känna honom som 17-årig pojkvasker. Möjligen har sviterna från målbrottet en mindre framträdande roll, och så älskar jag honom ännu mer nu än då också, men annars är det lika.
Sen fyller han på riktigt 4:e oktober men då är jag upptagen med annat. Typ, CwWorks, Bodyattack och andra intellektuella högvattenmärken. :p
Vi åker idag istället, till Gävle och tittar på århundradets mest talangfulla humorgrupp "Klungan"! Kommer få träningsvärk i magen! Woho! Ska bli så kul och fint att komma iväg lite också. Det blir sällan semester när man hustlar från dag till dag.
Laddade upp med stegringslöppass imorse. Eller var det tusingar?! Det vette fan. Det var 7x1000 meter i alla fall, men ingen jädra vila mellan.
Nu är jag en mycket långsam löpare, och mitt bekväma tempo är ungefär lika snabbt som pensionärer skriver på tangentbord. Typ 5:40/km.
Så jag körde så här:
5:27
5:21
5:15
5:10
5:05
4:57
4:49
Lite joggande som förspel och kuddmys efteråt. Det var benen som insisterade, själv är jag lite mer sådär "pang på rödbetan".
Tänkte att lite siffror kan få komma in i bloggen för att kontrastera min annars så storslaget poetiska ton. Jag har fler, kolla!
10:30 ska jag på akupunktur hos sjukgymnasten.
19:00 börjar föreställningen.
00:00 kommer vi hem.
04:20 ringde min väckarklocka.
Tur att jag inte kan sova annars hade det här varit receptet på katastrof!
lördag 24 september 2011
Hipp hipp hurra!
Idag firar jag ett år som löpare! Grattis grattis Lorena, jo man tackar. Visst har jag sprungit/joggat i sju år eller kanske mer, men jag har varit löpare i ett år från och med idag.
Märk skillnaden...
För ett år sedan promenerade jag upp till en utsiktspunkt ovanför Masesgårdens Hälsohem i Leksand. Jag hade tappat allt. Var utbränd och deprimerad med trasigt huvud deluxe, kroppen var svag och otränad. Kände att allting var meningslöst, att mitt liv var en parentes i universum.
Hade kommit till Masesgården som ett slags "bära eller brista"-projekt. Betalt pengar jag inte hade för att på ett klassiskt hälsohem försöka plocka ihop och forma spillrorna av Lorena. Få lust att leva igen.
Det kom sig att jag gick upp till den där toppen för att se på utsikten, hela Siljansbygden framför mig, nedanför bland molnen. Jag var högt uppe, solen sken. Det var den 24:e September 2010, där och då fick jag tillbaks elden.
Det var verkligen ett magic moment och rusig på livet sprang jag den sex kilmoter långa backen nerför, och det gick precis sådär lätt som jag mindes att det hade gjort när jag mådde som bäst. Huvudet lättare, stolt blickande framåt. En räv sprang vid min sida och jag såg det självklart som ett tecken, han blev inte stressad av mig, jag inte av den.
Hela ensamhället och ofriheten rann av mig.
Och veckan blev underbar.
Yogade, sprang och pratade med människor jag aldrig hade träffat annars hela veckan. Blev ompysslad och serverad livgivande mat, buffé tre gånger om dagen. Kände styrkan återvända mer och mer, löpglädjen oslagbar, rörd av känslan vid varje pass.
Hemkommen förändrade jag tillvaron. Från att inte ha kunnat prata i telefon utan att haverera av stress, sökte jag högskola 100%, bestämde mig för att bara genomföra. Träningen byggde upp min kropp och min själ under hösten och jag blev stark och uthållig, mer än någonsin.
Kroppen och själen är ett, pluggandet och livets åtaganden, går bra. Jag har en helt vanlig stressig tillvaro, och jag hanterar den! Visst är det inte kul alla gånger, och jag gnäller för jag bryr mig inte om vad folk tycker om att jag gnäller. Men jag klarar det. Och jag gör det bra.
Löpningen, och senare även gymträningen, tar ner mig på jorden igen. Läker överbelastningar och stressfrakturer i själen.
Att låta göra min kropp så uthållig som möjligt är min livselds fundament.
Den lyckan vill jag dela. Att bli fri, tidvis i alla fall, från det här förståelserummet, från ensamhället, att bli tryggare än tryggast och känna en helhet och en skön form av identiteslöshet. Tidslöshet. Senusalismen och magin.
Så i vår, 2012 kommer jag utbilda mig till Certifierad kost och träningskonsult. Det kan vara ett ytligt yrke, om utövaren är ytlig. Men jag ska göra någonting helt nytt med begreppet! Har en dedikation som inte får spillas. Får jag inget jobb så får jag i alla fall en utbildning som jag har nytta av hela livet för egen del och förhoppningsvis för de jag älskar. Men jag har innovativa ideér, jag har en plan. Det blir inte "bara" PT-Lorena av mig om jag lyckas genomföra det jag vill!
Ville bara berätta.
Firade ettårsdagen som löpare med mitt "eget" Lidingölopp då jag är supersotis på de som ska springa det riktiga denna helg. Fast jag glädjs med dem, speciellt imorse med 32 rätt så snabba kilometer i terrängen. Mycket nöjd. följt av solande och reggaelyssnande, sommarens sista suck. Umgänge med min älskade livskamrat.
Märk skillnaden...
För ett år sedan promenerade jag upp till en utsiktspunkt ovanför Masesgårdens Hälsohem i Leksand. Jag hade tappat allt. Var utbränd och deprimerad med trasigt huvud deluxe, kroppen var svag och otränad. Kände att allting var meningslöst, att mitt liv var en parentes i universum.
Hade kommit till Masesgården som ett slags "bära eller brista"-projekt. Betalt pengar jag inte hade för att på ett klassiskt hälsohem försöka plocka ihop och forma spillrorna av Lorena. Få lust att leva igen.
Det kom sig att jag gick upp till den där toppen för att se på utsikten, hela Siljansbygden framför mig, nedanför bland molnen. Jag var högt uppe, solen sken. Det var den 24:e September 2010, där och då fick jag tillbaks elden.
Det var verkligen ett magic moment och rusig på livet sprang jag den sex kilmoter långa backen nerför, och det gick precis sådär lätt som jag mindes att det hade gjort när jag mådde som bäst. Huvudet lättare, stolt blickande framåt. En räv sprang vid min sida och jag såg det självklart som ett tecken, han blev inte stressad av mig, jag inte av den.
Hela ensamhället och ofriheten rann av mig.
Och veckan blev underbar.
Yogade, sprang och pratade med människor jag aldrig hade träffat annars hela veckan. Blev ompysslad och serverad livgivande mat, buffé tre gånger om dagen. Kände styrkan återvända mer och mer, löpglädjen oslagbar, rörd av känslan vid varje pass.
Hemkommen förändrade jag tillvaron. Från att inte ha kunnat prata i telefon utan att haverera av stress, sökte jag högskola 100%, bestämde mig för att bara genomföra. Träningen byggde upp min kropp och min själ under hösten och jag blev stark och uthållig, mer än någonsin.
Kroppen och själen är ett, pluggandet och livets åtaganden, går bra. Jag har en helt vanlig stressig tillvaro, och jag hanterar den! Visst är det inte kul alla gånger, och jag gnäller för jag bryr mig inte om vad folk tycker om att jag gnäller. Men jag klarar det. Och jag gör det bra.
Löpningen, och senare även gymträningen, tar ner mig på jorden igen. Läker överbelastningar och stressfrakturer i själen.
Att låta göra min kropp så uthållig som möjligt är min livselds fundament.
Den lyckan vill jag dela. Att bli fri, tidvis i alla fall, från det här förståelserummet, från ensamhället, att bli tryggare än tryggast och känna en helhet och en skön form av identiteslöshet. Tidslöshet. Senusalismen och magin.
Så i vår, 2012 kommer jag utbilda mig till Certifierad kost och träningskonsult. Det kan vara ett ytligt yrke, om utövaren är ytlig. Men jag ska göra någonting helt nytt med begreppet! Har en dedikation som inte får spillas. Får jag inget jobb så får jag i alla fall en utbildning som jag har nytta av hela livet för egen del och förhoppningsvis för de jag älskar. Men jag har innovativa ideér, jag har en plan. Det blir inte "bara" PT-Lorena av mig om jag lyckas genomföra det jag vill!
Ville bara berätta.
Firade ettårsdagen som löpare med mitt "eget" Lidingölopp då jag är supersotis på de som ska springa det riktiga denna helg. Fast jag glädjs med dem, speciellt imorse med 32 rätt så snabba kilometer i terrängen. Mycket nöjd. följt av solande och reggaelyssnande, sommarens sista suck. Umgänge med min älskade livskamrat.
torsdag 22 september 2011
Trollet
Terränglöpning med maken nyss, skitmysigt. Det regnade och var soligt samtidgt. Höstluft. Väldigt låg puls, så man kunde sjunga! Det var en kärleksakt utöver det vanliga det. :)
För att i alla fall vara lite hardcore, så jag sprang utan funktionskläder, med skor som är nerslitna så foten tar i marken (fyra år gamla), för stora leggings och bomullströja. Sen duschade jag med bara vatten, utan tvål och sån där skit.
Luktar aldrig Chanel No 5 och jag har aldrig rakat benen, men tro mig, ingen skriker skällsord för det, och jag tycker inte att jag är fulare än någon annan. Jag får t o m ligga ibland, men bara på helgen för annars är vi för trötta båda två. ;)
För att i alla fall vara lite hardcore, så jag sprang utan funktionskläder, med skor som är nerslitna så foten tar i marken (fyra år gamla), för stora leggings och bomullströja. Sen duschade jag med bara vatten, utan tvål och sån där skit.
Luktar aldrig Chanel No 5 och jag har aldrig rakat benen, men tro mig, ingen skriker skällsord för det, och jag tycker inte att jag är fulare än någon annan. Jag får t o m ligga ibland, men bara på helgen för annars är vi för trötta båda två. ;)
onsdag 21 september 2011
Förvarna!
Tydligen är jag med i nya numret av "Runners World". En eminent facktidning som aldrig gör någon hemlighet av vad de står för. Det är en högklassig tidning, faktiskt, får stora prestationångesten när jag ser att jag trängs där inne mellan lättviksskor och Erik Hörstadius!
Nu måste jag ju skriva någonting om löpning här också!
Hm.
Jag funderar ju rätt mycket när jag springer och grejen är att jag precis har skrivit ett fördjupningsarbete på massa högskolepoäng om löpning och i ett ekofilosofiskt perspektiv. Det är sexton sidor ren text. Redigerat och staplat är det förmodligen typ jättestort.
Med andra ord är min hjärna lite för full av löpningens filosofi för tillfället för att jag ska kunna ge mer av den här.
Så vad säger vi?
Kalla fakta;
Måndag; 18 kilomter, lugnt, typ 5:40-fart
Tisdag; 22 kilometer, lugnare ändå, typ 5:50-fart
Kan inte säga så mycket mer, lugn puls, tänkte på plugget under tiden.
Det är nog snart dags för lite säsongsvila.
Gör ni det? Säsongsvilar? Är det något att ha?
Nu måste jag ju skriva någonting om löpning här också!
Hm.
Jag funderar ju rätt mycket när jag springer och grejen är att jag precis har skrivit ett fördjupningsarbete på massa högskolepoäng om löpning och i ett ekofilosofiskt perspektiv. Det är sexton sidor ren text. Redigerat och staplat är det förmodligen typ jättestort.
Med andra ord är min hjärna lite för full av löpningens filosofi för tillfället för att jag ska kunna ge mer av den här.
Så vad säger vi?
Kalla fakta;
Måndag; 18 kilomter, lugnt, typ 5:40-fart
Tisdag; 22 kilometer, lugnare ändå, typ 5:50-fart
Kan inte säga så mycket mer, lugn puls, tänkte på plugget under tiden.
Det är nog snart dags för lite säsongsvila.
Gör ni det? Säsongsvilar? Är det något att ha?
söndag 18 september 2011
SVT
Tycker det är helgrymt för övrigt att SVT äntligen sänder lite bättre underhållning som "Veckans föreställning"! Förra veckan Mia Skäringer och denna Cecilia Frode. Det är annat det, än när de får Buskis-sjukan eller Pretentiösa opera-sjukan. Står inte ut med någotdera.
Vill ha mittemellan, medelintellektuellt, mellanmjölk och gärna någon som inte är He-man. Den enda He-man jag gillar är; Peter Nilsson, livscoach
Den 27:e är det dags för Klungans nya föreställning i Gävle!!!
Vill ha mittemellan, medelintellektuellt, mellanmjölk och gärna någon som inte är He-man. Den enda He-man jag gillar är; Peter Nilsson, livscoach
Den 27:e är det dags för Klungans nya föreställning i Gävle!!!
lördag 17 september 2011
Mr Nude
Ligger ute med intervju på www.coltingblogg.com nu. Är jävligt nöjd med samtalet!
Christofer - "Om du blir nervös när du snackar med honom, försök bara föreställa dig honom naken"
Episkt förslag va?!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)