...drar Lorena iväg på långlöpning!
Han höll på att bli galen av att inte kunna kommentera mina lingvistiska mästerverk, men nu är det fixat, och han har återfått sitt vanliga liv, där allt som bekant ligger serverat, som ett litterärt smörgåsbord, enkom serverat för honom att lägga sig i.
Fick mig 25 kilometer frid, upp och ner på biskopsnäset. Eftersom det hör till etiketten att informera om logistiken, så tog jag mig alltså den sträckan på två timmar och nitton minuter med livet i behåll, med en puls som låg och guppade runt blygsamma 142.
Inte för att det är någonting att skryta om, men jag slapp ju känslan av hjärtattacksvarning, och hade därför massor av kraft kvar till att spana efter djur. Jag struntar fullkomligt fan i djur, men min amatörzoolog till make vill inte vara utan den obligatoriska faunarapporten som följer av långpass.
rådjur - check!
ekorre - check!
groda - check!
Det bästa på hela passet var att jag såg en uggla live! Det hade hittils aldrig hänt i mitt tjugotvååriga liv, och då ska ni veta att sett mycket skit i mina dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar